Utställning av Susanne Arvidssons konst Örebro slott, mitt i centrala Örebro
Den 24-26 september kl. 11-17 i Nordvästra Tornet, se video för beskrivning av entré.
OBS! Lokalen är tyvärr inte handikappanpassad och det finns ingen hiss i denna gamla del av slottet.
Det är ett stort utbud av både tavlor, kuddfodral, plåtburkar för praliner etc, posters, exklusiva konsttryck, ryggsäck.
Så, redan nu kan du passa på att förbereda julklappar till dig själv eller någon annan.
På plats finns min kollega som skrivit boken jag illustrerat målningar till. Boken släpps för första gången på utställningen.
De flesta av de helt nymålade tavlorna finns inte upplagda på min webbbutik än.
Detta eftersom jag vill att de ska vara helt osedda inför utställningen men du kan se ändå en del av min konst här Originalmålningar
Varmt välkommen!
Utställningen kommer självklart att anpassas efter rådande omständigheter av Pandemin.
Här kan du läsa mer om Örebro slott
Historia om Nordvästra Tornet
Även under 1700-talet och senare fanns det fängelselokaler på Örebro slott. Fängelseutrymmena låg i den nedersta våningen i de båda södra rundlarna. Berömda fångar som suttit på Örebro slott är bland andra:
- Baron Georg Heinrich von Görtz, som efter arresteringen efter Karl XII:s död i december 1718 förvarades några dagar på Örebro slott på väg till Stockholm.
- Tjuven Lasse-Maja, som även vid ett par tillfällen lyckades rymma från fängelset. Han torde ha suttit på Örebro slott i början av 1800-talet, eftersom han senare satt på Karlstens fästning.
- Tjuven Carl Fredrik Lilja, populärt kallad “Lilja”, som bland annat gjorde inbrott på Riddarhuset.
Den 25 oktober 1859 flyttades ett 15-tal fångar från slottet till det nyuppförda Länscellfängelset vid Slottsgatan, och fängelseverksamheten på slottet torde ha uppfört senast året därpå.
Lite historia om Örebro slott
På en holme i Svartån i Örebro tronar stadens slott, Örebro slott.
Det uppfördes ursprungligen som en försvarsborg, sannolikt i mitten av 1300-talet.
Byggherre var troligen kung Magnus Eriksson.
Under Hertig Karls tid byggdes borgen om till ett renässansslott.
Det hade redan då till stor del förlorat sin roll som försvarsanläggning. Ytterligare ombyggnationer har ägt rum genom årens lopp. Den senaste större exteriöra förändringen ägde rum i slutet av 1800-talet, slottet har stått tomt sedan 1798 då slottet byggdes i en historieromantisk stil.
En rad viktiga riksdagar och möten har ägt rum på slottet. Sedan 1764 fungerar slottet som residens för landshövdingen i Örebro län, som därmed även är Ståthållare på Örebro slott och då ingår i de Icke tjänstgörande hovstaterna vid Kungliga hovet.
Platsen där staden Örebro nu ligger blev redan under forntiden ett viktigt centrum i området på grund av det strategiska läget vid ån.
En bro byggdes tidigt över Svartån och blev en betydelsefull förbindelseled mellan bygderna norr och söder om Hjälmaren.
Till skydd för denna viktiga passage och det samhälle som växte upp där byggdes under 1200-talets senare del en befästning på holmen i Svartån.
Den bestod av en ringmur kring en rektangulär gård med ett kraftigt försvarstorn i det sydvästra hörnet.
Detta var Örebro hus som senare skulle bli Örebro slott.
Örebrohus belägrades 1434, 1501 och 1521.
Under den perioden var Sverige i union med Norge och Danmark.
Belägringen 1434 var ett led i det stora upproret mot unionskung Erik av Pommern. Upproret leddes av Engelbrekt Engelbrektsson.
I augusti 1434 stod han med sin upprorshär utanför Örebrohus.
Det var den sista borgen kungen kontrollerade i landet. Efter tre veckors belägring erbjöd Engelbrekt fogden 1 000 mark om han gav sig. Budet antogs och Engelbrekt blev borgherre.
Byggnadens funktioner genom åren:
Byggnadens första funktion var som försvarsanläggning och som bas för rytteriet.
Dit fördes även skatter och böter från det omkringliggande området Fögderiet.
En annan funktion var som mötesplats för viktiga möten och där hade salen i södra längan en viktig roll. Borgen kan ha inrymt ett par bostadsrum. I nedre delen av kärntornet låg ett fängelse.
Efter Karl IX:s makttillträde förlorade slottet sin roll som försvarsanläggning.
År 1581–1582 uppfördes en residensbostad strax utanför slottet, i avvaktan på att ombyggnaden till renässansslott var klar.
När ombyggnaden slutligen var klar, hade inte Örebro samma strategiska läge.
Därför fanns det ingen riktig uppgift för slottet att fylla, förutom att ett flertal riksdagar hölls här, nämligen riksdagen 1602, 1606, 1608, 1610, 1614 samt riksdagen 1617.
Mellan riksdagarna fungerade slottet som fängelse, men även som gevärsdepå och sädesmagasin.
En rad olika byggnader uppfördes på den holme där Slottsparken idag ligger, medan själva slottet förföll.
Efter ombyggnationen på 1750- och 1760-talen stod residensvåningen klar. Från 1766 togs slottet i bruk av landshövdingarna.
Även under 1700-talet och senare fanns det fängelselokaler på Örebro slott.
Fängelseutrymmena låg i den nedersta våningen i de båda södra rundlarna.
Berömda fångar som suttit på Örebro slott är bland andra:
- Baron Georg Heinrich von Görtz, som efter arresteringen efter Karl XII:s död i december 1718 förvarades några dagar på Örebro slott på väg till Stockholm.
- Tjuven Lasse-Maja, som även vid ett par tillfällen lyckades rymma från fängelset. Han torde ha suttit på Örebro slott i början av 1800-talet, eftersom han senare satt på Karlstens fästning.
- Tjuven Carl Fredrik Lilja, populärt kallad “Lilja”, som bland annat gjorde inbrott på Riddarhuset.
Den 25 oktober 1859 flyttades ett 15-tal fångar från slottet till det nyuppförda Länscellfängelset vid Slottsgatan och fängelseverksamheten på slottet torde ha uppfört senast året därpå.
